så börjar vi. jag heter alltså mia och brukar inte kallas för något eftersom mitt riktiga namn är så kort. jag går alltså i gymnasium nu på andra året och väntar ivrigt på att fylla 18år. fastän det är ganska länge till det, men som jag brukar säga, tiden går fort. de som känner mig brukar säga att jag är superglad och positiv människa. jag har faktist inte så många "dåliga dagar" i mitt liv då jag skulle absolut hata livet. jag är en ganska öppern person och social. det jag över allt älskar är att dansa. jag dansar i DCA och så tränar jag badminton också. jag festar mycket och chillar med mina vänner. (ganska ofta när jag festar så brukar jag glömma mina gränser och det blir ett par drinkar för mycket, men kul har man alltid). jag gillar att shoppa och dit går väl det mesta av mina pengar. mina föräldrar har skiljt sig så jag bor på två ställen, kan vara jobbigt ibland men jag har väl blivit van med det under min uppväxt. jag har lätt för att lära mig språk i skolan men suger på matematik och allt annat där man måst använda sin hjärna mycket. mitt betyg är inte riktigt någonting att hänga i julgranen. är helt okej i skolan men inte något suverän. jag lär mig allt utantill till provet men sen efteråt minns jag inget. egentligen är jag inte så allmänbildad som många tror. ibland känns det som jag inte sku veta riktigt något. det skönaste i livet är att resa. har rest till många länder under mitt liv (främst med min mamma eftersom hon älskar att resa) och tänker fortsätta med det. det finns så fina platser runt om i världen som jag inte upplevt ännu. det som jag märkt med mig själv är det att jag inte tar livet så hårt och på så allvar. jag lever i stunden och försöker njuta av varje sekund. jag orkar inte stressa för små saker men ibland kan jag nog få riktigt stress situationer då jag måste göra så att alla är nöjda. det viktigaste till mig är att alla mina medmänniskor har det bra, då mår jag själv också bra. ajjoo och så kan jag ännu säga att jag sjunger typ hela tiden och jag förstår om människor blir lite irriterade på det. hehhhe. när jag var yngre var jag ganska vild av mig och under åren har jag lugnat ner mig lite grann. jag minns ännu när jag på lågstadie måste ganska ofta fara och tala med vår klasslärare om att jag hade varit lite busig. jag fattar inte vad jag då tänkte i mitt huvud men som tur har jag vuxit upp nu och jag vill inte ens tänka på hurudan jag var då för det är smått pinsamt. okei här har ni det och jag är förvånad om ni orkar läsa det hela ;) PUSS


THIS IS ME