det finns så mycket man borde skriva. så mycket man undrar i världen. jag tänker och undrar ganska ofta varför just jag är som jag är. varför jag gör just så som jag gör. varför jag skriver dethär just nu. varför jag har en blogg. varför allt är just så som det är. vad är meningen med allt. ena stunden har man hur roligt som helst och andra är man så ledsen att tårarna svämmar över kinderna. mina dagar blir så mycket bättre då jag har något roligt att vänta på. i skolan orkar man bara slita sig och jobba hårt om man har något rolit på veckoslutet att vänta på. och om vi talar om nåt större så orkar jag leva just nu på fullt eftersom jag vet att precis om 104 dagar befinner jag mig i thailand och njuter av livet med fulla muggar. men efter det? vad har jag sen att vänta på? sen hittar man nog på något nytt man kan vänta med iver på. men vart försvinner all tid? snart tar ju 2010 slut. jag som tyckte att det just bytte år från 2009 till 2010. jag kommer ju fan int hinna med allt jag vill i livet om tiden går såhär fort. en annan fråga till alla människor i världen. varför är ni så sura? int ska ni använda era dyrbara minuter i livet för att vara sur på allt och alla och alltid hitta något som är dåligt. försök tänka positivt. det kan vara att det stör mig för jag själv är en så positiv människa och är mer gärna glad än sur. så jag vet int hur det känns för människor som inte har en likadan personlighet som jag. alla är ju olika men varför måst det vara så? och kommer jag någonsin att hitta nån som gillar samma saker som jag, som får mig att skratta, som fattar hur härligt livet är och som kan vara där och skratta vid min sida. jag vet int. varför kan man int få veta vad som kommer att hända i framtiden. störande. ja vill ju ha ett bra liv i framtiden. finns det någonting jag borde göra nu så att ja sku ha ett bra liv härifrån framåt. finns det någon plats vid någon tidpunkt jag borde befinna mig på för att träffa nån som är intressant. tänk om jag inte av någon anledning befinner mig just då just där. jag vet ju int vart jag ska gå. fattar ni? ja tror int de. haha. ja känner mig nu jävla yr i huvudet, det finns så mycket och säga men så lite man får skrivet ner. och man säger att man ska vara sig själv. men vem är man då? hurudan ska man vara. man blir ju påverkad av alla man har nära sig. när är man sig själv, i vilka situationer? man beter sig ju olika med alla människor. man har olika relationer till alla. det är svårt att fatta också att det finns ingen i hela jordklotet som är exakt som jag. jag är unik. just jag. ingen annan. min bästa vän är jag själv. ingen annan i världen vet exakt hur jag känner mig eller vad jag tycker. o vem i världen ha bestämt att när jag sätter en banan i munnen så tycker jag det smakar satans äckligt? varför tycker jag inte om banan? varför tycker jag inte om leverlåda? okei random jagvet. men om man riktigt funtsii på det. så vad beror det på? när jag var liten så gillade jag endast makaronilåda. det var det ända jag åt. med tiden har jag lärt att gilla annat också. jag har haft mod att smaka på nya grejer och sen gilla det. men banan och leverlåda tycker jag int om. varför just dom maträtterna? en annan fråga är varför jag just har fötts i finland? om jag sku ha fötts i ett annat land sku mitt liv se helt annorlunda ut. men nej. gud eller någon valde att jag föds i finland, har just dom föräldrarna jag har, har just dom kompisarna jag har och ser just ut som jag ser ut. jag älskar mitt liv. nu blev det nog ett råddigt och underligt inlägg men hoppas ni förstår mig. peace.